Nordens Aarbog - 01.06.1920, Qupperneq 298

NILS HERLITZ
utan genomgripande förándringar inom kommunalförvaltningen.
Man enades om i) ökad tillámpning av regeln om kvalificerad majoritet
i anslagsfrágor inom kommuner, dár det kommunala skattetrycket
nátt en viss höjd, 2) avskaffande inom alla landskommuner med minst
1,500 invánare av de omedelbart beslutande primárförsamlingarna
(kommunalstámmorna) och deras ersáttande med Dkommunalfullmák-
tige» i analogi med stádernas stadsfullmáktige; minst 70 % av lands-
bygdens befolkning, mot förut 5 %, komma hárigenom att med hánsyn
till den kommunala förvaltningen lággas under representativt system.
c. Valen till Första kammaren. Frágan om en mer eller mindre
grundlig omdaning av Första kammaren i samband med den kommu-
nala röstráttsreformen hade under áren 1917—18 livligt dryftats; de
förslag, som för vidmakthállande av kamrarnas »karaktársskillnad»
framfördes frán högerháll (bl. a. om klassval i en eller annan form),
avvisades emellertid frán regeringspartierna. Allvarligare dryftades
tanken att — i analogi med den i Danmark gállande ordningen —
láta en del av kammarens ledamöter váljas av kammaren sjálv (eller
báda kamrarna i förening). Tanken torde ágt báde anhángare och
motstándare inom alla partier, men blev vid det avgörande tillfállet
(dec. 1918) undanskjutet. I stort sett blevo dárför de förut gállande
bestámmelserna om Första kammarens sammansáttning bibehállna.
Större delen av kammaren váljes sálunda av (de nu starkt demokra-
tiserade) landstingen. För de stáder, som válja ledamöter i kammaren
(nu 6 st.), överflyttas röstrátten frán stadsfullmáktige till sárskilda
elektorsförsamlingar, valda (i motsats till stadsfullmáktige) med samma
röstráttsbestámmelser som till landstingsvalen (áldersgráns: 27 ár).
Till vinnande av ett mera exakt proportionellt utslag av valen skola
de mindre landstingen och elektorsförsamlingarna förrátta gemensam-
ma val. Valperiodens lángd (förut 6-árig) ökades till 8-árig, med för-
nyelse av en áttondedel av kammaren varje ár.1
d. Kvinnlig röstrdtt och valbarhet. Redan 1906 förenade sig kam-
rarna om ett principuttalande till förmán för kvinnlig röstrátt vid val
till Andra kammaren (kommunal röstrátt ága kvinnorna sedan gammalt),
och alltsedan dess har frágan státt pá dagordningen. Andra kammaren
beslöt vid flera tillfállen grundlagsándringar om kvinnlig röstrátt
(tidigast 1912). Áven inom högern hava sympatier för saken yppats,
ehuru man pá detta háll ogárna ville tillerkánna kvinnorna röstrátt
pá samma villkor som mánnen; Första kammarens beslut gingo dárför
alltid i negativ riktning. Vid uppgörelsen i dec. 1918 uppgavs emeller-
tid motstándet. Kvinnorna erhálla röstrátt vid andrakammarval
pá samma villkor som mánnen. För att, sárskilt pá landsbygden, under-
látta kvinnornas deltagande i valen och förebygga att röstrátten blir
ett privilegium för vissa grupper av kvinnor, beráttigas gift man eller
kvinna att utan personlig instállelse ingiva sin valsedel genom den
1 Enligt grundlagsandring av 1917, definitivt antagen 1919, har valperioden
för Andra kammaren ökats frán 3 till 4 ár.
288