Nordens Aarbog - 01.06.1920, Side 302

NILS HERLITZ
rer med sádana papper. Den kontroll, som enligt lagen skall utövas,
över den fondkommissionsrörelse och den fondbörsverksamhet, som
inom riket utövas, har överlátits át den redan fungerande bankinspek-
tionen.
VII. LAGSTIFTNING OM FRI RÁTTEGÁNG.
Riksdagen anhöll 1915 hos K. M:t om utredning angáende bere-
dande av ráttshjálp át parter, som pá grund av svag ekonomisk stáll-
ning eller oförmága att tillvarataga sina intressen kunde vara i behov
dárav. Det lagförslag, som med anledning hárav framlades fcr riks-
dagen, utgick ifrán att fri ráttegáng (d. v. s. dels befrielse frán stámpel-
avgifter och andra kostnader, dels, vid behov, kostnadsfritt ráttegángs-
bitráde) i visst mál kan beviljas den, som icke áger tillgáng till gáldande
av de med ráttegángen förenade kostnader eller efter dessas utgivande
skulle sakna erforderliga medel för uppehálle. Mot denna lagstiftning
yppades frán högerháll átskilliga betánkligheter. Man ville bl. a. nágot
skárpa kravet pá medellöshet sásom villkor för ráttighetens átnjutande.
Men framför allt ville man som villkor för ráttighetens átnjutande
uppstálla, att sökandens talan ej var ouppenbart ogrundad»; man anság
eljest fara föreligga, att det nya institutet i mánga fall skulle komma att
underlátta trakasserier och uppmuntra till sádana, och önskade sálunda
en »förprövning», förlagd antingen till en kommunal námnd eller till
lánsstyrelsen. Första kammaren anslöt sig till denna mening. Vid
sammanjámkningen segrade emellertid i denna frága Andra kammarens
stándpunkt, som överensstámde med regeringens.
VIII. LAGSTIFTNING OM KOMMUNAL OCH ECKLESIASTIK
INDELNING M. M.
Svenska stadsförbundet, en fri sammanslutning av svenska stáder,
gjorde 1911 hos K. M:t en framstállning om lagstiftning angáende
ándring av kommuns omráde m. m. Sárskilt betonades bristen pá
fasta regler för handlággning av de, i och med stádernas utveckling,
allt oftare förekommande frágorna rörande inkorporering. Vidare
framhölls lámpligheten av att, i de fall dár ej ett verkligt införlivande
kunde ifrágakomma, skapa möjlighet för sammanslutningar mellan
kommuner för vissa begránsade ándamál. De lagar om kommunal
och ecklesiastik indelning, som 1919 árs riksdag antagit, avse att fylla
dessa behov. Lagen om ordning och villkor för ándring i kommunal
och ecklesiastik indelning skapar fasta normer för avgörandet av de
betydelsefulla, i lag hittills sá gott som oreglerade ráttsförhállanden,
vilka uppstá vid inkorporering, delning och sammanslagning av kom-
292