Nordens Aarbog - 01.06.1920, Síða 303

SVENSK POLITIK 1919
muner o. s. v. Lagen om kommunalförbund gör det möjligt för kommu-
ner att, utan inskránkning i sin sjálvstándighet, tráda i förbindelse
med varandra för olika kommunala förvaltningsuppgifters handhavan-
de. I sin helhet förlánar den nya lagstiftningen át den kommunala
indelningen större smidighet och förmága av anpassning efter váxlande
behov.
IX. DEN STATLIGA SPANNMÁLSREGLERINGENS
AVVECKLING.
Under várldskriget monopoliserade staten enligt förfoganderátts-
lagen handeln med och importen av spannmál. I samband hármed
förpliktade sig staten att till vissa minimipris inlösa den inom landet
producerade brödsáden. 1919 árs urtima riksdag hade att besluta om
sáttet för denna reglerings aweckling. Fðr konsumtionsáret 1919—20
valdes i anslutning till det betánkande, som avgivits av en för frágans
utredning tillsatt kommitté, den utvágen, att ett avtal ingicks mellan
staten och ett antal kvarnintressenter: dessa övertogo statens skyl-
dighet till inköp av brödsád mot faststállda minimipris, men tillför-
sákrades á andra sidan monopol á införsel av brödsád och mjöl samt á
försáljning av mjöl. Trots betánkligheter mot den starka stállning
som »kvarntrusten» syntes erhálla, fattades besluten i denna del en-
hálligt. Fr. o. m. 1 juni 1920 upphöra de garanterade minimiprisema.
Om de átgárder som borde vidtagas för att under den dárpá följande
tiden trygga landets brödsádesbehov och giva jordbruksnáringen er-
forderligt skydd, bröto sig meningarna skarpt. Den nyss námnda
kommittén föreslog ett system av glidande tullar, och hártill anslöt
sig regeringen: vid import av vete, rág eller korn skulle, dá import-
priset pá vete med minst 1 kr. pr 100 kg. understiger det inhemska
normalpriset pá vete efter avdrag av 5 % á samma pris (»grundpriset»),
utgá en tull uppgáende till halva skillnaden mellan detta grundpris
och importpriset; dock skulle tullen i intet fall fá överstiga 3 kr. 70 öre
pr 100 kg. (det belopp, varmed den före kriget gállande men 1914 sus-
penderade tullen utgick). Grundpriset skulle, med stöd av beráknin-
garna angáende produktionskostnaderna faststállas av lantbrukssty-
relsen, importpriset beráknas av kommerskollegium. Beslutet skulle
endast avse tiden 1 juni 1920—31 maj 1922. Inom riksdagen föreslogo
högern och bondepartierna ett starkare tullskydd. Á andra sidan
yrkade vánstersocialisterna avslag. Socialdemokraterna tvekade, men
anslöto sig till sist till regeringsförslaget, under betonande, att endast
praktiska hánsyn föranledde dem att i det föreliggande fallet avvika
frán sin »principiella övertygelse om tullsystemets skadliga verkningar».
Med liberalernas och socialdemokraternas röster blev förslaget sálunda
antaget.
19f—200856.
293