Tímarit Máls og menningar - 01.05.1945, Page 80

70
TÍMARIT MÁLS OG MENNINGAR
Frán broderland, förblött i nöd,
i ensamhet och vánda,
nár sommarvinden, ljudlös, död,
i nátter nordiskt blonda.
Vem gláds át marken nár ej lángre fri
den ár dár lángre borta.
Tyst sörjer Nordens blommor i
högsommarnátter korta.
Várt fria ljus, vár fria sjál,
várt egna hár pá jorden,
ár skándat av en frámlingshál
som tror den áger Norden.
Og í næsta erindi beinir skáldið orðum sínum til kúgarans:
Ej áger man en annans sjál
för att dess liv föröddes.
Bredvid dig gár en ordlös trál.
Mer fri án du han föddes.
I tystnad ligger broderland
vid sommarljusa vatten.
Ej viskar lángre strand til strand,
ej fjáll till fjáll i natten.
Var ár nu folkviskvállens ton
och bláklocksstigens spröda,
ensliga sus i aftonron?
V&r sjál ár hos de döda.
Du frámling, hör att ingen sáng
har marken dár du tráder.
Igen den sjunga skall en g&ng
dá den sig Ster gláder.
Lagerkvist horfir nú þegar fram á veg, og niðurlagsorð kvæðisins
eru þrungin trúarvissu: „Igen den sjunga skall en gáng“. í ljóðinu
Ejter striden lýsir hann með einföldum orðum þeirri endurreisn,
sem stendur fyrir dyrum: