Ritröð Guðfræðistofnunar - 01.09.2012, Qupperneq 155

Ritröð Guðfræðistofnunar - 01.09.2012, Qupperneq 155
í samfélaginu er ekki hægt að aðgreina frá sjálfsvirðingu einstaklinga og virðingunni fyrir öðrum. Réttlætanlega gremju einstaklinga tengir Murphy, líkt og Butler, grimmdar- og níðingsverkum þar sem persónur eru svívirtar. Gremja einstaklinga er að hans mati andsvar við tvenns konar illverkum: beinum ofbeldisbrotum, eins og t.d. líkamsárás, og svo rangindum hins vegar, þar sem einstaklingur hefur beitt einhverjum fyrir sig í trássi við vilja viðkomandi og jafnvel án vitundar hans. I fyrra tilvikinu er mikilvægt að fórnarlambið tjái gremju sína gagnvart gerandanum en í því síðara er mikil- vægt að allir borgarar sem hlýða landslögum geri það. Sjálfsvirðingu, sem gremjan stendur eðlilega vörð um, er heilbrigt að tjá í réttum aðstæðum, nefnilega þeim þar sem persóna hefur verið svívirt eða misvirt. Að tjá ekki gremju við slíkar aðstæður ber vott um vöntun á sjálfvirðingu.37 Augljóst er að Murphy á margt sameiginlegt með Nietzsche. Einnig virðist mér hann sammála þeim Logstrup og Derrida um að til sé eitthvað sem kalla megi ófyrirgefanlegt sem feli það í sér að fyrirgefningartal eigi sín takmörk. Hann hafnar því ekki að fyrirgefningin hafi mikið siðferðisgildi en það gildi er ekki æðra öllum öðrum gildum, að hans mati. Þvert á móti getur gildi þess að fyrirgefa rekist á önnur gildi sem eru jafn mikilvæg og jafnvel mikilvægari og þar nefnir hann sjálfsvirðinguna fyrst og fremst.38 Enda þótt Murphy haldi á loft gildi gremjunnar fyrir sjálfsvirðingu einstaklinga, útilokar hann ekki fyrirgefninguna úr mannlegu samfélagi. Enginn vildi lifa í samfélagi sem myndi gera slíkt, segir hann, það væri óbærileg tilhugsun. Það sem þarf þó að aðgæta vel, bætir hann við, er hvernig má fyrirgefa, án þess að fórna sjálfsvirðingu sinni og þar með virðingu fyrir siðferðinu í samfélaginu.39 Svar hans um það hvernig megi tjá þetta á réttan hátt á ýmis- legt sameiginlegt með hugleiðingum guðfræðinga um synd, sekt og fyrir- gefningu. Iðrun hins brotlega er t.d. nauðsynleg forsenda fyrirgefningar. Án iðrunar brotamannsins er sjálfsvirðingu þolanda ógnað. Ef brotamaðurinn iðrast og fordæmir þau verk sem hann hefur framið - þá er möguleiki á fyrirgefningu af hálfu þess sem brotið var á. En Murphy er fremur raunsæis- maður en bjartsýnismaður. Að slíkt gerist er harla ólíklegt, að því er hann telur. Heimurinn heldur áfram að vera fullur illsku og grimmdarverka, brotamenn iðrast ekki og á meðan svo er, er nauðsynlegt að halda fast við 37 Jeffrie G. Murphy, GettingEven. Forgiveness and its Limits, Oxford, NewYork: Oxford University Press, 2003, bls. 16-19. 38 Sama heimild, bls. 115. 39 Sama heimild, bls. 33-35.
Qupperneq 1
Qupperneq 2
Qupperneq 3
Qupperneq 4
Qupperneq 5
Qupperneq 6
Qupperneq 7
Qupperneq 8
Qupperneq 9
Qupperneq 10
Qupperneq 11
Qupperneq 12
Qupperneq 13
Qupperneq 14
Qupperneq 15
Qupperneq 16
Qupperneq 17
Qupperneq 18
Qupperneq 19
Qupperneq 20
Qupperneq 21
Qupperneq 22
Qupperneq 23
Qupperneq 24
Qupperneq 25
Qupperneq 26
Qupperneq 27
Qupperneq 28
Qupperneq 29
Qupperneq 30
Qupperneq 31
Qupperneq 32
Qupperneq 33
Qupperneq 34
Qupperneq 35
Qupperneq 36
Qupperneq 37
Qupperneq 38
Qupperneq 39
Qupperneq 40
Qupperneq 41
Qupperneq 42
Qupperneq 43
Qupperneq 44
Qupperneq 45
Qupperneq 46
Qupperneq 47
Qupperneq 48
Qupperneq 49
Qupperneq 50
Qupperneq 51
Qupperneq 52
Qupperneq 53
Qupperneq 54
Qupperneq 55
Qupperneq 56
Qupperneq 57
Qupperneq 58
Qupperneq 59
Qupperneq 60
Qupperneq 61
Qupperneq 62
Qupperneq 63
Qupperneq 64
Qupperneq 65
Qupperneq 66
Qupperneq 67
Qupperneq 68
Qupperneq 69
Qupperneq 70
Qupperneq 71
Qupperneq 72
Qupperneq 73
Qupperneq 74
Qupperneq 75
Qupperneq 76
Qupperneq 77
Qupperneq 78
Qupperneq 79
Qupperneq 80
Qupperneq 81
Qupperneq 82
Qupperneq 83
Qupperneq 84
Qupperneq 85
Qupperneq 86
Qupperneq 87
Qupperneq 88
Qupperneq 89
Qupperneq 90
Qupperneq 91
Qupperneq 92
Qupperneq 93
Qupperneq 94
Qupperneq 95
Qupperneq 96
Qupperneq 97
Qupperneq 98
Qupperneq 99
Qupperneq 100
Qupperneq 101
Qupperneq 102
Qupperneq 103
Qupperneq 104
Qupperneq 105
Qupperneq 106
Qupperneq 107
Qupperneq 108
Qupperneq 109
Qupperneq 110
Qupperneq 111
Qupperneq 112
Qupperneq 113
Qupperneq 114
Qupperneq 115
Qupperneq 116
Qupperneq 117
Qupperneq 118
Qupperneq 119
Qupperneq 120
Qupperneq 121
Qupperneq 122
Qupperneq 123
Qupperneq 124
Qupperneq 125
Qupperneq 126
Qupperneq 127
Qupperneq 128
Qupperneq 129
Qupperneq 130
Qupperneq 131
Qupperneq 132
Qupperneq 133
Qupperneq 134
Qupperneq 135
Qupperneq 136
Qupperneq 137
Qupperneq 138
Qupperneq 139
Qupperneq 140
Qupperneq 141
Qupperneq 142
Qupperneq 143
Qupperneq 144
Qupperneq 145
Qupperneq 146
Qupperneq 147
Qupperneq 148
Qupperneq 149
Qupperneq 150
Qupperneq 151
Qupperneq 152
Qupperneq 153
Qupperneq 154
Qupperneq 155
Qupperneq 156
Qupperneq 157
Qupperneq 158
Qupperneq 159
Qupperneq 160
Qupperneq 161
Qupperneq 162
Qupperneq 163
Qupperneq 164
Qupperneq 165
Qupperneq 166
Qupperneq 167
Qupperneq 168
Qupperneq 169
Qupperneq 170
Qupperneq 171
Qupperneq 172
Qupperneq 173
Qupperneq 174

x

Ritröð Guðfræðistofnunar

Direct Links

Hvis du vil linke til denne avis/magasin, skal du bruge disse links:

Link til denne avis/magasin: Ritröð Guðfræðistofnunar
https://timarit.is/publication/1152

Link til dette eksemplar:

Link til denne side:

Link til denne artikel:

Venligst ikke link direkte til billeder eller PDfs på Timarit.is, da sådanne webadresser kan ændres uden advarsel. Brug venligst de angivne webadresser for at linke til sitet.