Íslenzk tunga - 01.01.1963, Blaðsíða 95

DET ISLANDSKA ACCENTBRUKET
93
Det förefaller dock ganska troligt, att átminstone fem av skrivarna,
námligen B, C, E, F och G, varit relativt oberoende av föreliggande
originalskrifler. Deras partier kánnetecknas námligen av támligen
likartad accentuering, vare sig de ár lánga och bestár av ett flertal
homilier (som G:s och C:s) eller korta med en eller ett par homilier
(som F:s). G-avsnittet i dess helhet synes sálunda karakteriseras av
hög accentfrekvens och i regel högst vid diftong osv. Vidare bör
beaktas, att de fem skrivarna nyttjar akutstreck efter en annan prin-
cip án i áldre och samtida handskrifter, áven inbegripet nedteck-
ningar av till StH knutna homilier i den islándska urkunden AM 237
a fol. och den norska AM 619 4:o (Fornnorska homilieboken).
I frága om hand A finns det större anledning att misstánka pá-
verkan frán skriftliga kállor, dels dárför att procenttalen för accentu-
erad láng vokalism visar en kraftig pendling (för vokal mellan 42
och 78, för diftong mellan 25 och 63), dels dárför att frekvensen
stundom skiftar en hel del frán den ena homilian till den andra. Det
för n&gra texter karakteristiska utmárkandet av vissa smáord (á,
í etc.), medan dessa i andra lámnas obetecknade, kan reflektera för-
hállandet i förlaga, dár akuten (företrádesvis) áger smáordsmarke-
rande funktion.
Sammanfattningsvis kunde man vága en gissning, att samtliga
skrivare utom D följt en annan accentueringsprincip án förlagorna
men att de tillámpat den med större eller mindre sákerhet och med
vissa individuella drag; osákrast och minst omsorgsfull har A varit.
Skrivarna i StH, med bortseende frán D, företer paleografiskt s&
stora likheter, att man gárna ville anta, att de tillhört samma skrivar-
skola. Var denna har varit förlagd kan ej med bestámdhet ságas. Det
har emellertid framkastats, att StH tillkommit i Skálholt, och vissa
omstándigheter kan tyda dárpá.18
En ánnu större roll án i StH spelar det kvantitetsbetecknande akut-
strecket i de sex bevarade hrottstyckena av den frán ca 1225 hárrö-
rande handskrift, som innehállit den áldsta versionen av sagan om
18 Holtsmark, s. 49 f.