Íslenzk tunga - 01.01.1963, Blaðsíða 102

100
GUSTAF LINDBLAD
belyser förtráffligt tendensen. Former med vokalmöte saknar i regel
(22 fall av 25) akutstreck (alltsá normalskrivning bua, buin), övriga
former ar oftast (5 fall av 7) försedda darmed (bú, búnir). Annu
báttre exempel ár adjektiven Irúr och ótrúr, i vilka hiatusformerna
(3) stár utan, men övriga former (9) med akut. Rákneordet þrír
accentueras i regel, rákneordet nío aldrig osv. Detsamma ar för-
hállandet med andra lánga vokaler utom eventuellt o; materialet
för deras del ár dock sprött. Exemplen pá láng vokal i hialus i OHfr
ár fátaliga, men samma tendens som i StH kan urskiljas.34
Att avsaknad av akutstreck i detta fall kan sáttas i förbindelse med
vokalförkortning ár mycket sannolikt. Reducering av láng vokal i
vissa hiatusförbindelser i áldre islándska, exv. ea —> iá, ár ju ett
faktum, liksom att första stavelsen i búa och liknande ord ráknas som
kort i den islándska metriken, vilket rimligtvis fár sáttas i samband
med vokalreduktion. A. Kock antar,35 att det i áldre islándska exi-
sterat en generell tendens till förkortning av láng förstakomponent
i hiatus, och B. Hesselman (s. 55 ff) strácker sig icke sá lángt men
ár betráffande vissa förbindelser, t. ex. úa i búa, kúar, inne pá samma
tankegáng. De máste emellertid konstatera, att den en gáng ganska
starka och utbredda tendensen icke slagit igenom utom i vissa fall,
medan i övriga láng vokal finge antas ha blivit det normala till följd
av association och systemtváng.36
Den hár framlagda teorien förutsátter, att skrivarna i StH och
OHfr ágt en ganska fin uppfattning av det talade sprákets beskaffen-
het. Att sá verkligen varit fallet, dárom vittnar ett flertal specifikt
talsprákliga företeelser i handskrifterna — f. ö. ganska naturligt i
sprákkállor frán en period, dá grunden till det islándska skriftspráket
lades. I StH observeras, att orden stundom fátt en form, som de rim-
34 För ytterligare exemplifiering se Lindblad, s. 57 í, 91.
35 A. Kock, “Studier i vast- och östnordisk grammatik,” Arkiv för nordisk
filologi XIII (1897), s. 174 ff.
86 Lindblad, s. 56 ff; jfr Dahlstedt, s. 78 ff.