Íslenzk tunga - 01.01.1963, Page 94

92
GUSTAF LINDBLAD
Ett skrivarpar med mera blygsamt accentbruk bildar C och A, ocb
förhállandet dem emellan ar analogt med det, som ráder mellan E
och B. De aktuella procentsiffrorna ar för C 63 och 51, för A 58 och
55. Inom det stora A-partiet, nastan halva urkunden, skiftar accent-
tátheten mycket. Blad 61 v—62v:24 (“Die annunciationis beatæ
Mariæ”) företer det mest regelbundna markerandet av láng vokal i
hela StH, námligen i 78% av fallen; procenttalet för accentförsedd
láng diftong ár dock bara 55. Nármast följer bl. 45—46v:28
(“Kirkiodags mál”) med procenttalen 69 och 57. Motpolen repre-
senterar partiet 67r—68r:6, dár endast 47% av de lánga vokalerna
och 25% av de lánga diftongerna uppbár akutstreck. Den páfallande
stora váxlingen beror i viss mán pá behandlingen av nágra ofta mö-
tande smáord, frámst prepositionerna á och í samt pronomina mér,
sér och vér, nár dessa förkortas. I somliga homilier ár dessa (nástan)
genomgáende accentförsedda, i andra mera sállan eller icke alls.
I sárklass bland StH:s skrivare stár D, som visserligen uteslutande
markerar láng vokalism men i ganska ringa omfattning: 25% av de
lánga vokalerna och 14% av de lánga diftongerna.10
Ett problem, som kráver uppmárksamhet, ár, om — eller i vad
mán — accentueringen i StH ár utmárkande för skrivarna eller en
áterspegling av förhállandena i förlagorna. StH ár námligen, möj-
ligen med undantag för enstaka avsnitt, ingen originalurkund. Sprák-
liga och paleografiska olikheter mellan vissa homilier antyder, att
enskilda eller grupper dárav haft s'.n egen texthistoria — en forskare
har antagit tvá huvudförlagor1 7 —, men betydande osákerhet vid-
láder forskningen pá detta omráde, vilket försvárar ett bestámt
slállningstagande ifrága om skrivarnas personliga accentuerings-
vanor.
10 Vid den stalistiska berakningen har hiinsyn ej tagits till abhrevierad láng
vokalism, eflersom D ytterst sállan accentuerar dylik.
17 G. Neckel, “Zum Stockholmer Homilienbuch,” Beitrage zur Geschichte
der deutschen Sprache und Literatur XXXVIII (1913), s. 459 ff, sársk. s. 472 f.
Se f. ö. sársk. G. Indrehd, Gamal norslc homiliebolc (Oslo 1931), Innleiding, s.
42 ff.