Íslenzk tunga - 01.01.1963, Page 99

DET ISLANDSKA ACCENTBRUKET
97
IV
Att annalisten i AnR ásyftat ett generellt utmárkande av vokal-
lángd i det islándska sprákstoffet ár uppenbart. Att han dárutöver —
enligt samtida internationella skrivvanor — tillágger accenten gra-
fiskt sárskiljande funktion vid bokstaven i, förringar icke detta fak-
tum.
Men sákerligen har áven skrivarna i StH (utom D) och OHfr letts
av en medveten strávan att konsekvent markera vokallángd.
Akutstrecket förekommer, som förut pápekats, nástan uteslutande vid
láng vokal och láng diftong, och procenttalen för de accentförsedda
belággen ár höga. En nármare granskning av de fall, dár akuten
gentemot bruket i normaliserade texter saknas, bekráftar detta anta-
gande. Etymologiskt láng vokal och diftong lámnas námligen ohe-
tecknade företrádesvis i sádana stállningar, dár en tendens till vo-
kalreduktion kan tánkas ha gjort sig gállande i áldre fornis-
lándska.
Tre huvudfall kan urskiljas:
A) Som slutljud i vanligen trycksvaga enstavingar, inklusive pre-
positionerna á och í.
De synnerligen frekventa prepositionerna á och í saknar i StH som
proklitiska, trycksvaga element akutstreck i ca 90% resp. ca 75%
av fallen; endast i vissa homilier utmárkes de mer eller mindre regel-
bundet. I OHfr lámnas á oaccentuerat i 13 av 20 fall och den andra
prepositionen i 17 av 29.
Annu sállsyntare ár i StH accent vid pronominalformerna þú, sá,
sú, þá, þau och adverben þá (i sht i konjunktionsuttrycket þá er),
nú, svá, ei. Det oftast akutförsedda av dessa ord, nú, nár ej upp till
högre procentsiffra án 7. I OHfr ár belággmaterialet sprött och den
genomsnittliga accentfrekvensen högre, inen oaccentuerade helágg
har noterats för þú (enklitiskt), sá, þau, nú, svá och framför allt
adverbet þá (14 av 25 fall).
ÍSLENZK TUNGA 7