Íslenzk tunga - 01.01.1963, Page 103

DET ISLÁNDSKA ACCENTBRUICET
101
ligtvis agt i sammanhangande tal, icke den lexikaliska. Enklitiskt þá
upptráder sálunda under skrivningar som -þo, -tu, -to, -du och -do,
verbformerna erorn och ero som -rom, -ro, nár föregaende ord ándas
pá -r : allirro = allir ero etc. I OHfr har en intressant sandhi-före-
teelse nyligen pápekats, námligen en váxling um:umb beroende pá
följande ords uddljud: rœþa um meþ sér men bœþi umb orþ,37
Námnda sprákdrag ádagalágger ocksá, att de personer som varit
verksamma vid StH:s och OHfr:s tillkomst (eller eventuellt skrivare
i förlageföljden), átminstone vanligen memorerat för sig sjálva den
föreliggande texten stycke för stycke, sá att deras nedskrifter, átmin-
stone i vissa avseenden, kunnat áterspegla deras eget uttal, detta má
nu ha varit vardagssprák eller ett speciellt lásuttal.38 I frága om
homilierna var ett sádant förfaringssátt sárskilt motiverat; dessa var
námligen troligen avsedda att förelásas högt.
Tánker man sig in i den situation, i vilken de skrivare befann sig,
som allra först försökte generellt markera láng vokalkvantitet, finner
man det ocksá rimligt, att de talsprákliga förhállandena togs som
norm. Vad annat hade pionjárerna för den nya principen att gá
efter! Att förutsátta, att de liksom utgivarna av de normaliserade
fornislándska texterna skulle utmárka alla etymologiskt lánga voka-
ler, vilar pá ett anakronistiskt betraktelsesátt. Dessa skrivare var icke
delaktiga av en modern, historisk sprákvetenskaps resultat och hade
inga kvantitetsbetecknande ordböcker att rádfrága. De máste ute-
slutande lita till sitt gehör, och att de varit sá lyhörda, att de kunnat
uppfatta de grövre kvantitetsskillnaderna i talet och sárskilja láng och
kort vokal, behöver ej vácka förváning. Experimentell forskning har
ádagalagt, att det mánskliga örat kan uppfatta ganska smá kvanti-
tetsdifferenser, och det finns anledning att antaga, att icke blott FG
och de islándska skalderna utan ocksá andra islánningar hade ett
uppövat prosodiskt gehör.
37 F. W. Blaisdell Jr., “Sandhi in an Old Icelandic Manuscript,” Language
XXXV (1959), s. 21 ff.
38 Jfr T. Knudsen, Gammelnorsk homiliebok (Corpus codicum norvegicorum
medii œvi. Quarto serie. I; Oslo 1952), Innledning, s. 10.