Íslenzk tunga - 01.01.1963, Síða 91

DET ISLANDSKA ACCENTBRUKET 89
verket13 och i sá stor utstrackning, att vars och ens accentuerings-
vanor kunnat támligen sákert bedömas.
Det kan först konstateras, att akutstrecken ár ovanligt vál (i 99%)
koncentrerade till láng vokalism. Möjligen ár de “oriktigt” placerade
ánnu fárre, án jag ráknat med. I nágra av de belágg, dár de ansluter
sig till etymologiskt kort vokal, exv. i uddljud, torde det ej vara helt
uteslutet, att tendens till förlángning existerat i StH :s sprák.14
Accentförekomsten ár rikl'g, och man lágger sárskilt márke till att
akutstreck átföljer láng vokal icke hlott nár denna symboliseras av
ordinár bokstavstyp pá raden (a, o,y etc.) utan áven, fast i begrán-
sad omfattning, nár den symboliseras av sárskilt förkortningstecken,
exv. 7 (= cr) i mér pron., eller av förkortningsbokstav (interlinear
bokstav), exv. 0 (= rö) i dróttin. Att akutstreck knytes till dylik
abbreviatur, ár en ganska sállsynt företeelse i islándsk skrlft. Rik-
ligast dokumenterad ár den frán just StH och den förut omnámnda
legendhandskriften AM 645 4:o I. För de allra flesta skrivare har
denna skrivsed varit okánd eller förefallit olámplig.
Med utgángspunkt i de excerperade partierna kommer man fram
till, att StH genomsnittligt accentuerar láng vokal i 63% och láng
diftong i 59% av fallen (vid tidlgare undersökningen 60% resp.
59%).15 Dessa tal ár dock mera sállan typiska för urkundens en-
14 Lindblad, s. 180 ff.
16 För metodiken vid den statistiska berakningen hiinvisas till min avhand-
ling, s. 214, 216 (jfr s. 60). Dock har vid den nya undersökningen icke tagits
hansyn till (1) lángvokaliska ord, som abbrevierats genom avkortning, samman-
dragning el. dyl. (exv. /tvíat, mæ/te), (2) þeir m. fl. pronominalformer, dar
diftongen betecknas med abbreviation, (3) prep. frá, abbrevierad /», och pron.
því, abbrevierat þ'. I samtliga fall tycks skrivarna av princip icke lia utsatt akut-
streck, medan orden fullt utskrivna i viss omfattning uppbar dylikt. Aven en-
klitiskt þú har vid denna granskning lamnats darhan.
Det bör framhállas, att vid en statistisk berakning, som gár ut pá att belysa
skrivares accentueringsvanor, borde för varje enskilt beliigg, dar accent mot
förmodan saknas, hánsyn tas till utrymmet. I en hel del av dessa fall har det i
kodex svárligen funnits plats för ett ordinart akutstreck. Först dá skulle resulta-
tet bli fullt korrekt. En sádan undersökning láter sig vál dock knappt genom-
föra.