Skírnir - 01.01.1977, Side 40

38
HELGA KRESS
SKÍRNIR
3) Kvenlýsingar eiga að vera jákvæðar og uppörvandi, til þess
að geta þjónað sem fyrirmyndir fyrir konur í leit að nýjum
kvenhlutverkum. Bókmenntir eiga sem sagt að lýsa sjálfstæðum,
sterkum og bjartsýnum konum, sem ekki láta kúgast.
Ett litterart verk borde ge den kvinnliga lasaren möjlighet till positiv
identifiering genom att framstalla kvinnor som kunnat förverkliga sina
möjligheter och som inte ar beroende av mannens bifall för att uppná
sjálvaktning... Personerna f&r dock inte idealiseras bortom all rimlighet.26
4) Bókmenntir eiga að stuðla að heilindum milli kvenna, að
systralagi þeirra.
Den amerikanska kvinnorörelsen h&ller p& att skapa en ny gemenskaps-
kansla bland kvinnor. Den motverkar det frámlingskap som kvinnor ofta
hyser mot varandra till följd av távlan om mannens uppmárksamhet, iso-
lering var och en i sitt eget hem och tron p& kvinnans underlagsenhet.
Litterára verk kan bidra till en positiv gemenskap mellan kvinnor, dels
genom att visa starka vánskapsband mellan kvinnor, dels genom att &terge
vanliga upplevelser som den kvinnliga lásaren kánner igen.27
5) Bókmenntir eiga að stuðla að vitundarvakningu.
Genom att diskutera och jámnföra personliga upplevelser har kvinnor kunnat
arbeta sig fram till en politisk analys som förklarar orsakerna till gemen-
samma problematiska upplevelser och som klargör kvinnornas stállning som
samhállsgrupp ... Litteraturen skulle kunna utvidga ... denna diskussion
genom att erbjuda realistiska inblickar i kvinnors „problem" med karaktárs-
utveckling, sjálvuppskattning, förh&llanden till andra mánniskor och andra
„privata" följder av kvinnoförtryck. Litteraturen har stora möjligheter att
illustrera tesen „det privata ár politiskt“.28
Þessar fimm kröfur forskriftarstefnunnar virðast ekki með öllu
sættanlegar. Bæði fyrsta og síðasta krafan eru í beinni mótsögn
við hinar þrjár. Raunsæjar kvenlýsingar sem verið er að biðja
um í fyrstu kröfu og þjóðfélagsveruleiki þeirrar síðustu sam-
rýmast ekki því draumalandi sam-menningar, systralags og
frelsis, sem hinar kröfurnar vilja láta lýsa.
Slík forskriftarsjónarmið eru í rauninni ekki ný í bókmcnnta-
fræðinni, en minna mjög á „sósíalrealisma" fjórða áratugarins
og sósíalrealistíska gagnrýni þeirra tíma. Hér á landi lýsir .Einar