Fróðskaparrit - 01.01.1981, Page 121

Faroiska folksagor upptecknade efter 1950
129
trada i tva av de sentida uppteckningarna, den ena fran Sandoy
och den andra i den hár anforda sagan fran Nólsoy. Pa játtens
frága varifrán flickan kommer uppges i den forstnámnda att hon
kommer frán Dunsvík och i den andra att hon kommer frán Tund-
urbý. Dessa namn skulle kunna vara forvanskningar av det Dumb-
ungsdal, som námns i en av de sagor, som publicerades 1856 i Jón
Árnasons íslenzkar pjóðsógur og æfintýn (II, s. 464). Samtalet mei-
lan játten och flickan fors i versform i de islándska sagorna. Rudi-
ment av ett sádant framstállningssátt finns i de nyssnámnda sentida
fároiska uppteckningarna.
Aven i sagans indledning finns en direkt likhet mellan de fár-
oiska och de islándska formerna: játten frágar flickorna, om de vill
dragas eller báras. Detta motiv upptráder i tre av de fároiska vari-
anterna. I tre andra borjar sagan med motivet om det forbjudna
rummet, átminstone antydningar dárom. Detta motiv ár i Danmark
och Norge den vanligaste ingressen till denna saga. I resten av de
fároiska varianterna fár flickorna i uppdrag att spinna eller váva
ett ogorligt kvantum, varvid ett overnaturligt vásen erbjuder sin
hjálp. Detta motiv har nármat sagan mer eller mindre utforligt
till en annan sagotyp, de tre hjálpande kvinnorna (AT 501).
I de fároiska varianterna av sagotypen AT 311 upptráder visser-
ligen motiv som áterfinns i báde Danmark och Norge, men dessa
ár fá och i allmánhet vagt utformade i jámforelse med de motiv
som ár gemensamma med de islándska varianterna. Med undantag
fór nágra enstaka isolerade omráden i Norge áterfinns dessa motiv
inte pá nágot annat háll i Norden eller annorstádes, varfor man
kan tala om en sárskild redaktion av sagotypen. Likformigheten
kan mujligen bottna i ett samband av gammalt datum, men materi-
alet ár fór tunt fór att man med sákerhet skall kunna avgóra detta.
Helt visst har emellertid den fáróiska utformningen av sagan rónt
ett starkt inflytande frán islándskt hall, átminstone under senare tid.
6. Blóðmørskeppurin til prestin. AT 1741*. Denna skámthistoria
om en prást, som inte ár nójd med sitt tionde, har enligt AT endast
noterats i Sverige, Finland och Estland, men enligt uppgift har den
áven upptecknats pá Island. Det ár inte otroligt att anekdoten ár