Ritið : tímarit Hugvísindastofnunar - 01.10.2018, Page 44
45
Ingibjörg Eyþórsdóttir
„Reif hann hennar stakkinn,
reif hann hennar serk“
Nokkur orð um konur og kynbundið ofbeldi
í íslenskum sagnadönsum1
Sagnadansar varðveittir hér á landi eru sérkennileg og um leið heillandi
kveðskapargrein sem sker sig talsvert frá öðrum hérlendum kveðskap. Því
veldur aðallega tvennt. Annars vegar eru þeir augljóslega innfluttir og lítt
lagaðir að íslenskum aðstæðum, tungumáli eða bragreglum og hafa því
yfir sér framandlegan og oft mjög ljóðrænan blæ og hins vegar tengist
efni þeirra að miklu leyti samskiptum kynjanna: ástum, svikum og ekki síst
ofbeldi. Sjónarhorn kvæðanna er í flestum tilvikum kvennanna og sögu-
samúðin liggur sömuleiðis oftast hjá þeim. Nokkur kvæði sem öðru frem-
ur fjalla um kynbundið og kynferðislegt ofbeldi eru aðalumfjöllunarefni
þessarar greinar.
Sagnadansar eru ekki eini vettvangurinn innan íslenskra miðaldabók-
mennta og bókmennta frá lærdómsöld þar sem konur og raddir kvenna
eru áberandi – og heldur ekki sá eini þar sem fjallað er um kynferðislegt
ofbeldi. Jóhanna Katrín Friðriksdóttir hefur skrifað um hvernig konur
tjá sig, hvernig brugðist er við orðum þeirra og áhrif þeirra á fram-
gang atburðarásar innan ýmissa greina íslenskra miðaldabókmennta,2
1 Efni greinarinnar tengist doktorsrannsókn minni á íslenskum sagnadönsum sem
unnin er við Íslensku- og menningardeild Háskóla Íslands undir handleiðslu Aðal-
heiðar Guðmundsdóttur. Rannsóknin er styrkt af Háskólasjóði Eimskipafélagsins.
Í titli er vísað í Kvæði af Margrétu og Eilíf, Vésteinn Ólason, Sagnadansar, Reykjavík:
Rannsóknarstofnun í bókmenntafræði og Menningarsjóður, 1979, bls. 249. Til-
vitnanir í sagnadansa er fengnar úr þessu riti til hagræðingar, þar sem þeir eru með
nútímastafsetningu.
2 Jóhanna Katrín Friðriksdóttir, Women in Old Norse Literature: Bodies, Words, and
Power, New York: Palgrave Macmillan, 2013.
Ritið 3/2018, bls. 45–65