Bibliotheca Arnamagnæana - 01.06.1977, Blaðsíða 55

53
*
Som framgår av de islåndska citaten i borjan av uppsatsen,
sager Fritjof, att han år uppfodd i Angr. Dåremot påstår han inte,
att han har producerat salt dår. Och rått besett har inte kung
Ring fattat saken så heller. Vad Fritjof faktiskt såger om sitt
saltsjudande år, att han har “sveimat”, dvs. farit “frem og tilbage,
hid og did uden bestemt Maal” (Fritzner) med “saltkarlar”.
*
Kung Ring konstaterar, att han kånner till en bygd, som heter
Angr. Om, som Olsen anser, detta Angr har legat nåra Ringerike,
som dårifrån har fått vad det behovt av salt, så biir kungens ytt-
rande till omgivningen mycket fornumstigt, nårmast barnsligt. Så
kan den islåndske forfattaren inte ha menat, han må ha kånt till
det norska Østlandet eller inte.
Men identifieringen av Fritjofs Angr med “Sande-Angr” har
också andra svagheter. Det står ingenstådes i sagan att Angr år
en fjordbygd. Från medeltiden finns i sjålva verket belagda ytter-
ligare minst ett par Angr.
J Angri, gårdnamn (numera forsvunnet) i Strøms s:n, Odal,
Hedmark (ca. 1400, Røde bok); i Angre gårdsnamn (numera for-
svunnet) i Eidsvoll, Akershus.
Men låt oss anta - som troligt ju åndå år - att Angr enligt saga-
forfattarens mening var en fjordbygd, och låt oss anta - fdr att
tillmotesgå Magnus Olsen - att Fritjof har sysslat med saltbrån-
ning i denna sin hembygd.
Då finns åndå ett båttre alternativ ån Angr i Vestfold.
I ett diplom utstållt 14 mårs 1343 (DN VI: 186 f.) faststålls de
olika bygdelagens skyldigheter ifråga om våg- och brounderhåll i
Voss i Hardanger. Vid underhållet av bron over Raundalselven vid
gårdarna Bjorke och Skjerve7 skall Myrkdalsborna i Vinje socken (i
grannheradet Vossestrand) ansvara for en bjålke. Vågen och bron
anvåndes vid transporter till och från Granvin(fjorden) eller
Angr. Och Myrkdalsborna anvånde den tydligen sårskilt ofta; de
7 Betr. identifieringen av bron jfr. L. Rynning, Vossebygdene XX (1930), s. 22;
och Per Kløve, Oamalt frå Voss 1 (1969), s. 35 ff., sårskilt s. 45 f.