Bibliotheca Arnamagnæana - 01.06.1977, Page 174

170
ett av denna texts magiska hjålpmedel -— år i SnE identifierat som
det svård vilket egentligen skulle tjåna till Frejs forsvar mot
jatten Bele. Hartill har han knutit en rad reflektioner, som visar
att Frejs overlåmnande av det magiska svårdet till Skirnir tradi-
tionellt uppfattades som hojden av oforsiktighet:
Då mælti Gangleri: “Undr mikit, er Jmlikr hofOingi sem Freyr
er vildi gefa s ver 5, svå at hann åtti eigi annat jafngott. Geysi-
mikit mein var honum jmt, j)å er hann barOisk vi5 J>ann, er
Beli heitir. Dat veit trua min, at jieirar gjafar myndi hann j)å
i&rask”.
(SnE, kap. 37)
Genom detta motiv, som enbart verkar forbryllande om man laser
dikten som en fruktbarhetsritual efter Magnus Olsens foreskrifter,
understrykes det våghalsiga och oansvariga i Frejs beslut att
prioritera sin egen foralskelse hogre an slåktsamhållets aktenskaps-
norm.
3.5.1. I str. 10 befinner sig Skirnir redan på våg mot “det andra
landet”, och hans forflyttning åskådliggores dramatiskt i form av
repliker riktade till hosten:
“Myret er uti, mål qveb ec ocr fara
urig fiqll yfir,
Inirsa pi65 yfir;
båbir vi5 komome, e8a ocr bå5a teer
så inn åmåtki iqtunn.”
Det år hår tydligen fråga om en vålkånd teaterteknik for att un-
derlåtta publikens forståelse av en tekniskt ganska avancerad
scenforflyttning (något som tyder på att texten faktiskt år avsedd
att spelas)zl. Det landskap som beskrives har emellertid forst och
fråmst funktionen att framsuggerera skråckståmning, och denna
funktion understrykes ytterligare av att strofens forstå halvdel
år komponerad i galdralag. Hår antyds också for forstå gången att
Skirnir sjålv anvånder sig av trollramsor for att nå sitt mål.
3.6. Nu foljer den traditionella scenen med den vaktande herden
21 Jfr. Phillpotts, op.cit., och min egen Speculum - artikel om “Hjalmars dods-
sång” (se not 4).