Bibliotheca Arnamagnæana - 01.06.1977, Síða 181

177
vara någon egentlig overskridelse. Ty Gerd har sjålv upphort att
vara medlem av jåttarnas tarvliga och socialt lågtstående slåkte.
Under dramats forlopp har hon visat sig “egentligen” vara lika
gudalik som Frej sjalv. Aktenskapsnormen har råddats, samtidigt
som den mot åktenskapsnormen oppositionella driften gentemot
socialt oacceptabla kvinnor också har fått komma till uttryck!
3.7.6. I diktens avslutande strofer hor vi hur både Frej och Gerd
genom Skirnirs f ormedling anpassar sig till de etablerade sedvånjorna.
De skall nu ha sitt forstå karleksmote i Barris lund, men inte forran
nio nåtter har passerat28. En sådan våntetid ansågs nodvandig av
hånsyn till slåkten, for att undgå overilade handlingar och for att
undanroja eventuella åktenskapshinder29. Gerd visar alltså sin so-
ciala kvalitet genom att insistera på denna våntetid och genom att
sanda bud om detta med Skirnir. Och Frej visar sin egen sociala
anpassning genom att acceptera våntetiden, trots att den synes
honom olidligt lång:
“L^ng er nott, langar ro tvær
hvé um jDreyiac Jxriår ?
opt mer månaSr minni J)otti
enn siå hålf hynott.”
Med denna avslutande strof — den enda som citeras i SnE — ut-
tryckes ånnu en gång, i epigrammatiskt avrundad form, Skirnis-
mdls grundlåggande tema: konflikten mellan slåktens/samhallets
krav (symboliserad i frieriets accepterade ritual) och den kårleks-
kranke ålskarens onskningar (symboliserad i den kårleksmagiska
besvarj elsen).
4. Konklusion.
4.1. Vi har kunnat konstatera att Skirnismdl tematiserar de so-
ciala problem som uppstod på grund av den fornislåndska åkten-
28 En parallell hårtiil ar Njords och Skades overenskommelse om att besoka
varandras “riken” nio natter åt gången: “Jjau sættusk å pat, at pau skyldi vera ix
nætr i trymheimi, en få a5rar ix at Noatunum”, Oylfaginning, kap. 23. I detta
fali ar det uppenbart, att overenskommeisen skall reglera forhållandet mellan
jåttarnas och vanernas atter.
29 Enligt norsk lag hade fåstekvinnans giftoman rått att undanhålla henne
for fåstmannen i 12 månader (KLNM II (1957), 309). Samma bestammelse finns i
Grågås, jfr. KLNM IV (1959), 237.
12