Bibliotheca Arnamagnæana - 01.06.1977, Blaðsíða 171

167
ec svd micla vera” (str. 5), “Epli ellifo/ec pigg aldregijat mannzcis
munom” (str. 20), “Anaud polal ec vil aldregi fat mannzcis munom”
(str. 24). Sålange Frejs karlek inte år kand for hans omgivning,
kan han ånnu karaktåriseras som “den vise”, innfrodi (str. 1 och 2),
men epitetet biir oanvåndbart i och med att passionen for Gerd
uppenbaras.
3.2.1. Trots sin hemvist i “den andra vårlden”, ingår också Gerd
i ett “normalt” socialt sammanhang som medlem av en beståmd
gård. Detta framgår redan av prosainledningens scenanvisning
(hon gecc fra scala fgdur sins til scemmo), och det biir ånnu klarare
långre fram i texten, då hon med hanvisning till sin slåkt enstån-
digt vagrar att acceptera Frejs frieri. Såvål hjålten som hjåltinnan
i denna myt år således på det klara med att deras åktenskap i
forstå hånd bor beståmmas av siaktens intressen (gudarnas re-
spektive jåttarnas), och de inser också båda, att en verklig allians
mellan gudar och jattar år omojlig. Detsamma forutsåttes också
mytens åhorare att kånna till — hela den fornnordiska mytologin
vilar ju på idén om den fundamentala motsåttningen mellan gudar
och jåttar, en motsåttning som måste sluta i Ragnarok. Når en
gud forålskar sig i en jåttekvinna, framstår dårfor forålskelsen som
extremt exempel på den sorts mesallians som det fornislåndska
slåktsamhållets åktenskapsregler var avsedda att forhindra.
3.3. Skirnir år den figur som i texten forsetts med den till synes
hopplosa uppgiften att mediera den latenta konflikten mellan Frej
och hans foråldrar. I versdramats forstå scen uppmanas han av
Skade (eller eventuellt av Njord — texten år på denna punkt, lik-
som på flera andra punkter, otillforlitlig)16 att utrannsaka orsaken
till Frejs abnorma beteende. Skirnir framstår hår som familjens
trotjånare, vårs lojalitet fråmst år riktad mot husfadern och hus-
modern. Når han i nåsta scen utfrågar sonen i huset, Frej, fram-
går det emellertid att det finns en specieil fortrolighet mellan dessa
båda, en fortrolighet som går tillbaka till deras gemensamma ung-
dom. Skirnir hånvisar till denna tid som ett sått att få Frej att
for honom avsloja vad han tydligen onskar dolja for foråldrarna:
“pviat ungir samanjvårom i årdagafvel mættim tveir truasc” (str. 5).
16 Jfr. Sophus Bugges Edda-utgåva, s. 90, not 1.2.