Bibliotheca Arnamagnæana - 01.06.1977, Blaðsíða 178

174
bor jan, vilket ytterligare fungerar som argument for att de två
på ett eller annat sått “passar samman”.
3.7.4.2. Metaforerna understryker såvål Gerds ådelhet som hen-
nes omgivnings låghet i socialt avseende; sjålv liknas hon vid en
orn (Ara pufo, str. 27) och vid gudarnas vaktman, Heimdal (“vid-
kunnari pu verdir/enn vordr med godom”, str. 28); men i motsats till
andra ornar skall hon sitta och stirra från den låga “tuvan” i under-
jorden (jfr. har ett oknamn som pufuskitr och ordspråket opt
veltir litil pufa miklu hlassi, som båda understryker tuvans låghet
och obetydlighet), och i motsats till den verklige Heimdal skall
hon inte stå vid ingången till Asgård utan vid Hels grindar, dår
hon forestalles stå och stirra langtande efter sin forsvunna lycka
(“gapidu grindom frå”, str. 28), sjålv utstirrad av oforstående frost-
jåttar (“At undrsionum pu verdir,I er pu ut kømr,\ d pie Hrimnir
hari,ja pie hotvetna stari\”) Det upprepade betonandet av stirrande
framhåver både Gerds sfirstållning och hennes ouppfyllda långtan.
Man bor hår också lågga mårke till parallellen mellan Frejs lång-
tansfulla stirrande från HliSskjålf in i jåttevårlden och Gerds
stirrande vid Hels grindar.
3.7.4.3. Den sociala klyftan mellan Gerd och hennes omgivning
betonas också genom de delar av besvårjelsen som omhandlar hen-
nes forhållande till mat och dryek. Når det i str. 27 sågs att maten
kommer att bli henne mer vamjelig ån den glånsande ormen for
vanliga mån (“matr sé pér meirr leidr/ enn manna hveim/ inn fråni
ormr med firom”), så kan detta visserligen uppfattas så, att hon helt
enkelt kommer att mista aptiten på grund av sin kårlekslångtan
(jfr. beskrivningen av Frej i SnE: Elcki svaf hann, ekki drakk hann),
men det visar sig långre fram, att vamjelsen också har andra grun-
der, eftersom hon rent faktiskt, enligt Skirnirs besvarjelse, skall
utsåttas f5r elåndigast mojliga kosthåll på en nivå som både socialt
och bokstavligt ligger “nedanfor” den månskliga: “fyr någrindr ned-
an; par pér vilmegir/å vidar rotom/ geita hiand gefi” (str. 35). Motsat-
sen till detta underjordiska, av trålar serverade getpiss ar den ådla
gudadryek, mjodet, som Gerd redan i str. 16 erbjudit Skirnir, och
som hon återigen bjuder honom i str. 37 (“Inn biddu hann ganga/i
occarn sal/oc drecca inn mæra migd! respektive tac vid hnmkålkif
fullom forns miadar”). Genom att vålja Frej i stallet for Hrxmgrimn-