Bibliotheca Arnamagnæana - 01.06.1977, Blaðsíða 167

163
repressiv i så måtto, att den av båda parter (man lika val som
kvinna) fordrade att individens bojeiser skulle underordnas slåk-
tens intressen. Ett åktenskap var forst og fråmst en ekonomisk
och politisk allians mellan två siakter, ett kontrakt som upprat-
tades på grund av mojligheterna till materiella fordelar for båda
kontrahenternas familjemedlemmar. Dårav foljde, att man inte
kunde gifta sig med någon som stod våsentligt hogre eller lagre
på den sociala skalan, och inte heller kunde man gifta sig med
någon, som av en eller annan anledning inte ansågs passa in i
slåktens sociala monster. Irrationella passioner betraktades snarast
som ett hinder for en fornuftig åktenskapsordning. Giftermålet om-
gavs med en lång serie traditionella ritualer (friarfård, trolovning
o.s.v.), vårs fråmsta syfta var att garantera slåktens kontroll over
forbindelsen och hindra att individuella tycken kom så starkt till
uttryck att kollektivets, gårdens, familjeegendomens objektiva
behov inte blev tillgodosedda. Det var t.ex. dårfor som friarfår-
dens viktigaste aktor inte var friaren sjålv utan hans talesman, i
regel en aldre manlig slåkting. Och frieriet vånde sig som bekant
inte direkt till den tilltånkta bruden utan till hennes far eller någon
annan aldre frande, som besvarade frieriet på hennes vågnar.12
De fornislåndska lagarna vittnar inte bara om slåktens dominans
over åktenskapsinstitutionen utan också om den fordomelse som
drabbade utslag av ofornuftig fora!skelse, det som senare tider
har idealiserat under beteckningen “romantisk kårlek”. Sålunda var
det forbjudet i lag att uppvakta en kvinna med kårleksdikt, man-
sgngr — detta kunde rentav leda till fredloshet. Och det finns
flera vittnesbord om att man inte tolererade ålskere som genom
runor eller andra magiska knep sokte uppvåcka kårlek till sin
egen person13. Dessa vittnesbord avslojar samtidigt, att det måste
ha funnits många ungdomar som upplevde den extremt pragma-
tiska och slåktcentrerade åktenskapsnormen som tryckande och
svåruthårdlig. Detsamma framgår av sagornas skildringar av kon-
12 Se K. Rob. V. Wikman, Die Einleitung der Ehe (Åbo, 1937) och artikeln “Frieri”,
KLNM IV (1959); jfr. åven T. Troels-Lund, Dagligt Liv i Norden i det 16. Aar-
hundrede IX (Kbh., 1903); Magnris M. Lårasson, “Festermål: Island”, KLNM IV
(1959).
13 Se speciellt Anne Holtsmarks artiklar “Kjærlighetsdiktning” och “Kjærlig-
hetsmagi” i KLNM VIII (1963), 438-447.