Bibliotheca Arnamagnæana - 01.06.1977, Page 159

155
variant som kan sagas vara gemensam fdr Edda-dikterna Pryms-
kvida och Skirnismdl, subsidiårt åven for Baldrs draumar, Her-
var arlj od och dubbeldikten Grogaldr-Fjolsvinnsmdl. Denna modell-
variant kallas hår “Eddans reseschema”2.
1.2.1. Definierad på detta sått, utvecklar sig Eddans reseschema
over ett stereotypt handlingsrum, i vilket foljande roller ingår:
1. Hjålten (H), vårs funktion år att (åter)erovra ett saknat
objekt från Den andra varlden, eventuellt med hjalp av ett
ombud eller en medhjålpare. Rollen uppfylles i Prymskvida
av Tor + Loke, i Skirnismdl av Frej + Skirnir, i Baldrs draum-
ar av Oden, i Hervararljod av Hervor, och i GrogaldrjFjol-
svinnsmdl av Svipdag. H år en månniska eller en med månsk-
ligheten nåra forbunden gud.
2. Motståndaren (M), vårs funktion består i att forhindra H
att uppnå sitt mål. M framstålles i regel som hårskare over
Den andra vårlden. Rollen uppfylles i Prymskvida av Trym,
i Skirnismdl av Gymir och dennes dotter Gerd, i Hervarar-
ljod av Angantyr, i GrogaldrJFjdlsvinnsmal av Ejolsvinn och i
Baldrs draumar av Volvan(Loke). M år som regel en jåtte
eller en gast från de dodas rike.
3. Objektet (0), vårs funktion består i att erovras av H från
M. Det kan hår gålla ett fysiskt foremål såsom Tors hammare
Mjolner i Prymskvida eller svårdet Tyrfing i Hervararljod.
Men det kan också vara fråga om ett mer “andligt objekt”
såsom Gerds “ja” på frieriet i Skirnismdl, kårleksmotet
mellan Svipdag och Menglad i Fjolsvinnsmdl eller de av gu-
darna efterstråvade upplysningarna om Balders dod i Baldrs
draumar.
4. Det magiska hjålpmedlet (Mag), vårs funktion år att un-
derlåtta H:s transport och slutliga seger over M. Rollen
uppfylles i Prymskvida av Frejas fjåderskrud och i sista
hånd av hammaren Mjolner - det finns alltså ingenting som
2 Det behover knappast påpekas att mitt schema påverkats av Vladimir Propp,
Morphology of the Folktale (2:a eng. overs., 1968); dansk overs. i T. K. Grodal,
P. Madsen och V. Bøder, Tekststrukturer (1974). En annan inspiration har varit
Umberto Eco, “Beråttarstrukturema hos Ian Fleming”, Form och struktur, ed.
K. Aspelin och B. Lundberg (1971).