Bibliotheca Arnamagnæana - 01.06.1977, Page 172

168
Att doma av en parallell passage i Lokasenna17, dår Loke på mot-
svarande sått anspelar på sin och Odens gemensamma ungdom,
hånvisar Skirnir har till ett slags fostbrodraskap som bl.a. innebar
kunskap om fosterbroderns erotiska åventyr. Denna tolkning be-
kråftas av att Frej ett par strofer senare (str. 7) karaktariserar
sin kårlek till Gerd som starkare an något som upplevts av någon
man under den av Skirnir omnamnda ungdomstiden: “Mær er mer
tidari/enn manni hveim,/ungom, i årdaga” (observera hur Frej hår
varierar Skirnirs tidigare formulering!) Dårmed år Skirnir definierad
som en person med dubbla lojaliteter: dels till husbonde och mat-
mor, dels till den ålskogskranke ungdomsvånnen.
3.4. Frejs forålskelse i Gerd skildras med en ljusmetaforik som
for moderna låsare ter sig romantisk men som nog snarast skall
uppfattas som ett tecken på att fruktbarhetsguden drabbats av
ett slags demonisk fortrollning. Når Skirnir (str. 3) frågar honom
varfor han sitter ensam i salen hela dagen, svarar Frej, att “alvglan-
sen” lyser alla dagar men inte till hans egen båtnad (“pviat ålfrgd-
ullllijsir um alla dagajoc peygi at minom munom”). “Alvglansen”
kan hår uppfattas som en kenning for solen, vårs sken Frej und-
viker genom att hela dagen befinna sig i salens skugga. Men “alv-
glans” leder associationerna i riktning mot magi, och i str. 6
specificeras denna glans nårmare som det ljus vilket utgick från
Gerds gestalt då han såg henne gå omkring på sin faders gård:
“I Gymis g9r5om ec så ganga
mér tiba mey;
armar lysto, enn af JaaSan
alt lopt oc l9gr.”
Det overnaturliga i detta ljussken, som utgår från Gerds armar
till luften och sjon, understrykes ytterligare i Snorres prosaversion:
Ok er hon tok upp hondum ok lauk hur5 fyrir sér, J>å lysti af
hondum hennar bæ5i i lopt ok å log, ok allir heimar birtusk af
henni. Ok svå hefndi honum J)at mikillæti, er hann haf5i setzlc i
J>at it helga sæti, at hann gekk i braut fulir af harmi. Ok er
hann kom heim, mælti hann ekki. Ekki svaf hann, ekki drakk
han. Engi jiorbi ok at krefja hann or5a ...
(SnE, kap. 37)
17 Lokasenna, str. 9; jfr. aven str. 25.