Bibliotheca Arnamagnæana - 01.06.1977, Síða 173

169
En god parallell till denna forålskelse synes vara Harald Hår-
fagers forålskelse i Snofrid såsom den skildras i Ågrip och Heims-
Jcringlals. Också i det fallet galler foralskelsen en kvinna som enligt
gangse normer inte kunde accepteras som åktenskapspartner (Sno-
frid var dotter till en lappsk trollkarl), och passionens plotslighet
år ett vittnesbord om dess overnaturliga, demoniska ursprung. For-
domelsen av den åtrådda kvinnan år i fallet Snofrid mer explicit,
men också Gerd framstålles som demonisk i egenskap av invånare i
“det andra landet”, har lika med Jåttarnas land. Dårfor biir det
legitimt att bruka den for ovrigt dagliga kårleksmagin for at vinna
henne. Hon besegras så att saga med sin egen medicin.
3.5. I en numera forsvunnen strof mellan nuvarande str. 7 och
8 (dess innehåll kan rekonstrueras med hjalp av SnE)19 ger Frej
åt Skirnir uppdraget att fara på friarfård till “det andra landet”.
Uppdraget innebår delvis en underkastelse under slåktsamhallets
normer, som foreskrev friarfårder av denna art, men det onormala
och demoniska i denna speciella friarfård understrykes genom
Skirnirs begåran (str. 8) att Frej i så fall skall ge honom en håst
som kan båra honom over eld och ett svård som slåss av sig sjålv
mot jåttar:
“Mar gef5u mér ]rå, jaann er mér um myrqvan heri
visan vafrloga,
oc Jiat sverS, er siålft vegiz
vi9 iqtna ætt.”
Frasen visan vafrloga forekommer också i Fjolsvinnsmål (str. 31)
som beteckning på det eldhinder som Svipdag måste passera for
att kunna erovra Menglad från “det andra landet”. Detta — plus
en del andra paralleller20 — visar att vi har att gora med ett fast
topos-system, vårs uppgift år att understryka det skråckfyllda och
farliga i att overskrida slåktsamhallets tabueringar. Svårdet —
18 Haraids saga ins hdr/agra, ch 25. Jag tillåter mig i detta sammanhang att
se bort från Snofrids-historiens eventuella forebilder i utlåndsk litteratur (jfr. t.ex.
6. Turville-Petre, Origins of Icelandic Literature, s. 173).
19 Jfr. Sophus Bugges Edda-utgåva, s. 91 (not).
20 Såval i Skirnismål som i Prymskviåa och Fjolsvinnsmål omnåmns t.ex. vakt-
hundar. Och vaktmannen/herden sitter som sagt ofta på en hog. En del av dessa
konventioner har diskuterats nårmare av H. R. Ellis, op. cit.